Vi är många och vi vägrar vara rädda

Jag har larmfobi. Det kommer nog inte som någon nyhet för den som sett mig larma av eller på olika lokaler, men för mig är det nytt att det finns så många som jag. Vi är många som drabbas av stegrande puls, darriga fingrar och en svårbeskrivlig rädsla för att plötsligt trycka på fel knapp eller inte lyckas vrida om nyckeln. Det händer också att vi av ren nervositet drabbas av ett enormt kontrollbehov och skäller ut stackars människor runt omkring oss för att de inte är stilla och tysta.

Jag kanske inte behöver förenas i någon sorts kamp för rättvisa med dem som har samma rädsla, men det är som i så många andra sammanhang skönt att veta att man inte är ensam. Och vi kan stärka varandra mot rädslan. Är du som jag? Join the inner revolution!