torsdag, september 06, 2007
Könssegregerade middagar
När jag städade bland en massa grejer hittade jag en affisch med en inbjudan till en dammiddag för studenter. Jag kommer ihåg att jag sparade den för att använda någon gång när jag utbildar i HBT-frågor och frågor kring genus och heteronormativitet. På affischen finns nämligen en varningstext som lyder ”Denna affisch kan framkalla avund hos pojkvänner, bröder och andra män”.
En intressant varningstext och affisch på flera sätt. Uppenbarligen riktar sig affischen till kvinnor, men vilka kvinnor? Det låter ju som om det skulle kunna vara alla, men det är förstås bara heterosexuella kvinnor och kvinnor som gillar att just kategoriseras som kvinna. I själva verket är affischen – och arrangemanget den gör reklam för – en ohejdad hyllning till vårt samhälles sätt att dela in befolkningen i två kategorier: kvinnor och män. Kategorier som dessutom både är motsatspar och kompletterar varandra.
Affischen signalerar att här är du välkommen om du offentligt accepterar att ditt kön avgör hur du ska bete dig och vilka du ska omge dig med under kvällen. Dessutom finns ett bestämt sätt för dig och de andra att bete er på: ni ska vara kvinnliga i förhållande till det manliga (ofta representerat av män som är servitörer). I detta ingår förstås att du utifrån din kvinnliga position ska attraheras av det manliga.
Vissa skulle säga att det ju bara handlar om att ha roligt under en kväll. Under mina år i studentrörelsen har jag funderat mycket på hur de här tillställningarna skulle kunna göras mer jämlika, för de är trots allt populära. Idag säger jag att det inte går att komma ifrån att middagarna per definition reducerar människor till kön och sexuell läggning, samtidigt som de överordnar och underordnar människor. Och det görs som underhållning. De är ett ”lättsamt” och effektivt sätt för samhällsnormen att reproducera sig. En organisation som vill motverka diskriminerande normer och ge människor större frihet att vara individer, oavsett tillskrivna kategorier, måste alltså göra ett val. Den måste välja om den vill hålla fast vid sitt ställningstagande och överge eventuella könssegregerade middagar, eller om den vill göra tvärtom. Det finns inga mellanvägar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar