Utsvulten på HBTisar

I eftermiddags kom jag på mig själv med att titta på en repris av ett avsnitt av Andra Avenyn, som jag redan sett. Och jag hade egentligen mycket bättre saker att göra... Ändå kände jag hur jag satt där med glupska ögon. Slutsatsen är att jag är utsvulten på HBT-personer på TV. Jag måste följa hur det går för Kim och Adam i serien.

När Kim och Adam möttes på ett sjukhus hade Adam råkat ut för hatbrott och misshandlats. Lite typiskt att vi HBTisar alltid framställs som några som drabbas av problem, men å andra sidan råkar vi ju ut för många problem som uppmärksammas för lite. Jag bara hoppas att Kim och Adam ska få varandra och vara lyckliga. Lyckliga HBTisar syns det alldeles för lite av. Bara det inte blir som i många andra skildringar i serier och på film: vi har problem, vi övervinner dem kanske för en stund, men sedan dör vi (tänk Brokeback Mountain). Det får liksom aldrig bli helt lyckligt.

Sedan hade det förstås varit kul att se HBT-personer som inte har problem just på grund av sin sexualitet eller sin könsidentitet/könsuttryck, utan kanske på grund av sin etnicitet eller för att de drabbas av diverse konspirationer, anfall från yttre rymden eller vad som helst...

Nåja, jag sätter mitt hopp till dem som gör Andra Avenyn så länge. Och ibland får man vara glad åt att man över huvud taget syns.

P.s. Jag jobbar igen det jag missade i eftermiddags ikväll D.s.