Stressad om stress

Idag har jag återigen blivit påmind om att det är lättare att ge råd till andra än att leva som man lär. Jag har föreläst om stress och stresshantering. En hel del av det som jag vet att man kan göra för att förbättra sin hälsa, och minska negativ stress, gör jag inte själv. Jag säger till exempel inte nej tillräckligt ofta, jag motionerar inte så mycket som jag borde och ibland lägger jag för mycket identitet i feed back från andra.

Jag ligger också i riskzonen för osund stress ibland och märker det genom att jag glömmer nycklar, plånbok och mobiltelefon (oftare än vanligt...) och jobbar förbi hungerkänslor. Samtidigt tänker jag att man kan vara en förebild och ha bra saker att säga just genom att inte vara perfekt - och erkänna det. Jag funderar ändå mycket på stress och hälsa och vet vad jag strävar mot. Jag har ett hyffsat medvetet förhållningssätt till stress. För det mesta mår jag bra och när jag inte gör det så vet jag oftast vad jag kan göra och hur jag kan tänka (även om det är kunskap som kan ta tid att plocka fram eller utveckla...).

Det är mycket roligare att föreläsa om den process man ständigt befinner sig i och tankarna som rör sig i huvudet just nu, än om något sorts mål man nått och hur man kom dit. Är man någonsin klar med sig själv liksom? Och finns det färdiga receptlösningar som en individ kan generalisera till andra?