Macho-Pär Del 2

Okej, manligheten fick sig en liten törn när jag var tvungen att ringa till pappa och fråga hur man får bort "skruvar som det ser ut som att det sitter en plopp på". Men jag försöker ju montera ner den annars (manligheten alltså) så jag kanske bara ska se det som något bra.


Min pappa har för övrigt alltid arbetat i verkstad från tidig morgon till sen kväll och sedan ägnat det mesta av sin fritid till att bygga grejer. Nu när han är pensionär ägnar han nästan all tid åt byggande, husfix eller trädgårdsskötsel. En underbar källa till kunskap när man ska riva en vägg med andra ord.

Macho-Pär

Jag håller på att slå ner en vägg och göra ett litet kontor av mitt förråd. Av någon anledning ger det mig väldigt stor tillfredsställelse. Jag vill gå ut och skrika "Jag kan också!" och jag kände mig otroligt stolt när jag åkte buss med min nyinhandlade kofot från Silvan häromdagen.

Sedan hoppas jag att glädjen har mindre att göra med att jag behöver mata min manlighet på något sätt och mer med att jag får bevisa för mig själv att jag klarar något nytt.

Å andra sidan, är det en manlighet som leder till att jag kommer att ha ett bättre ställe att arbeta med Perspektivbyrån så kanske det är en ganska bra eller i alla fall harmlös manlighet?

Att diskriminera eller att diskrimineras

En klok person ifrågasatte en gång hur det talas om diskriminering. I de svenska lagarna står det om olika diskrimineringsgrunder och när någon råkar ut för diskriminering så hänvisas till någon av dessa. "Hon blev diskriminerad på grund av sin sexuella läggning" eller "han kränktes på grund av sin etniska tillhörighet". Men vem fattas i dessa beskrivningar? Förövaren.

I själva verket blir ju ingen diskriminerad på grund av sin sexuella läggning, sin etniska tillhörighet eller vilken "diskrimineringsgrund" det nu kan handla om - man diskrimineras för att någon diskriminerar. Rimligare vore väl egentligen att säga något i stil med att "han diskriminerade henne för att han är trångsynt och har stora svårigheter att respektera andra"? Alternativt "han diskriminerade henne för att han behövde markera sin maktposition". Eller kanske den lite snällare: "han diskriminerade henne eftersom han inte visste bättre".

Problem med könsidentiet

Funderar en del kring det här med "könsidentitet" som ny diskrimineringsgrund just nu. Jag välkomnar den, liksom jag skulle vilja se en TransO, men det finns också problem med förslagen. Fick jag chansen att ändra de remissvar kring en ny lagstiftning, som jag varit med och skrivit, så skulle jag problematisera mer (som en passus vill jag också ha sagt att det är roligt att syssla med frågor där människor hela tiden hjälper en att hitta nya infallsvinklar).

Att ha könsidentitet som diskrimineringsgrund synliggör transpersoner. I det förbyggande arbetet mot diskriminering, som följer av lagstiftningen, så får transpersoner som en särskilt utsatt grupp en mer självklar plats. Samtidigt kan det bidra till att utdefiniera transpersoner. Transpersoner är den uppenbara målgruppen för diskrimineringsgrunden och utan ett tillräckligt (norm)kritiskt öga så skulle fokus kunna hamna på transpersoner som individer och bidra till en bild av dem som lite speciella eller t o m onormala, istället för på den utsatthet och den situation som många transpersoner befinner sig i.

Risken ska ses mot bakgrund av alternativet att utvidga diskrimineringsgrunden "kön". Genom att välja uppdelningen mellan "kön" och "könsidentitet" så kan lagstiftaren bidra till att kön blir det där som handlar om normala kvinnor och män och könsidentitet blir något annat, det där som handlar om de konstiga transpersonerna.

Ett utvidgat "kön" hade onekligen varit mer inkluderande. Kanske hade det också bidragit till en bredare förståelse av kön och bättre arbetsmetoder bland oss som arbetar med jämställdhetsfrågor, om vi blev bättre på att faktiskt ifrågasätta "kvinnor" och "män" som fasta kategorier. För en del transpersoner, som kämpat för att "accepteras som alla andra kvinnor eller män", blir det givetvis också märkligt att kanske tvingas hänvisa till könsidentitet istället för kön vid diskriminering.

Samtidigt undrar jag om arbetet mot diskriminering på grund av ett utvidgat kön verkligen hade skett på transpersoners villkor i praktiken, eller om transpersoner skulle glömmas bort? Med en ny diskrimineringsgrund blir det tydligt för alla att lagstiftningen ställer nya krav på kunskap och arbete.

Sedan tror ju inte jag att det går att arbeta med någon diskrimineringsgrund helt för sig, då all diskriminering hänger ihop, och jag hoppas särskilt att arbetet med frågor kring kön och könsidentitet kommer att bedrivas gemensamt.

Dags för en TransO?

Förmodligen kommer "könsidentitet" att bli en ny diskrimineringsgrund när regeringen senast 2008 presenterar ett nytt förslag till diskrimineringslagstiftning. Diskrimineringsgrunden kommer att innebära ett bättre skydd för alla.

Liksom "sexuell läggning" redan skyddar alla - heterosexuella, homosexuella och bisexuella - men samtidigt utgör ett särskilt skydd för homo- och bisexuella så kommer könsidentitet att förbättra för alla - cispersoner och transpersoner - men särskilt transpersoner.

Heterosexuella utsätts sällan för diskriminering på grund av sin sexuella läggning, liksom cispersoner sällan diskrimineras på grund av sin könsidentitet. Det är egentligen inte så konstigt: bryter du inte mot samhällsnormen så drabbas du inte heller av bestraffningar såsom diskriminering. Framstår du som heterosexuell, och som en person som ser ut och beter dig i enlighet med normerna för det som uppfattas vara ditt kön (en cisperson), så behöver du inte vara rädd i det offentliga rummet.

Skönt att lagstiftningen nu äntligen ska skydda transpersoner särskilt, transpersoner som utmanar en av de mest grundläggande normerna i samhället: hur du ska identifiera dig, bete dig och se ut utifrån kategorierna "man" och "kvinna". Jag hoppas att kunskapen om och respekten för transpersoner ska öka dramatiskt i och med den nya diskrimineringsgrunden. Samtidigt tror jag att det krävs någon som effektivt bevakar att lagstiftningen följs och som har kompetens att stötta dem som ska jobba med lagen - kanske en TransO?

En TransO skulle effektivt kunna synliggöra frågor kring könsidentitet bara genom sin existens. Om inte en TransO blir verklighet, utan en enda diskrimeringsombudsman som regeringen verkar vilja se, så hoppas jag att det kommer att finnas någon med politiskt mandat som har särskilt ansvar för könsidentitet.

Vägra Stureplan

Jag har länge känt en motvilja mot Stureplan. En dejts vän, som tydligen var "bar manager" eller något liknande där, tittade en gång på mig och bad om ursäkt: "ikväll är det en tjejslyna jag har lovat min gäst, inte en killslyna".

Okej, den incidenten kanske inte räcker för att döma ut hela Stureplan, men jag är verkligen glad att media nu hårdgranskar Stureplanskulturen efter flera uppmärksammade våldtäktsfall. Jag kan ju inte påstå att jag blir förvånad över kulturyttringarna man rapporterar om: tjejer som kallas "drinkluder" och "golddiggers" och män som tror att de får göra vad de vill bara för att de bjuder på drinkar.

Ännu mer om kulturen får jag reda på genom bloggare på stureplan.se som vänder sig mot att det skulle vara ojämställt på Stureplanskrogarna: "det är jävla feminister som påstår att det skulle vara så. Killar kan bli lika utnyttjade som tjejer" (ur dagens DN). Vad skönt att jag kan bli lika utnyttjad som andra, säger jag som killslyna...

Jag tror att Stureplan har klarat sig undan en granskande lupp alldeles för länge och det är dags att någon tar ansvar för att ändra kulturen. Om inte hoppas jag på den fria marknaden och att gästerna söker sig till konkurrerande krogar på annat håll.

Ibland är man inte bättre än det sällskap man väljer (undantaget tjejerna på Stureplan) och på dejten blev det i alla fall ingen fortsättning.

Bajs och salsadansare

Intrycken sköljer över mig under Stockholm Pride. Mycket händer och många tankar sätts igång. Ibland är jag arg, ibland fundersam, ofta glad.

Igårkväll var jag arg. Någon smetade bajs på entrén till Sveriges Förenade Gaystudenter (SFG). Motiven går ju bara att spekulera i, men det är svårt att tro att var ren slump som avgjorde att det var denna dörr förövaren gav sig på. Finns det människor som bär på så mycket hat att de kan gå över så många gränser? När hbt-personer t o m mördas för att de inte har en självklar plats i samhället så är svaret givetvis ja.

Att många blir otroligt provocerade av Pridefestivalen och bara det faktum att hbt-personer syns i det offentliga rummet är uppenbart. Det är bara att titta in på Aftonbladets hemsida och kika på kommentarer som läsare lämnar på nyheterna kring Pride. Män som är måna om att påpeka att de är heterosexuella ondgör sig över att Pride får "för mycket" utrymme i media och att hbt-personer bara "klagar" (och då refererar jag ganska snällt...). Förmodligen är det en omskakande upplevelse för dessa män att för en gångs skull inte få sin överordnade status bekräftad i nyhetsrapporteringen. Därför är det uppenbart att Pride behövs - för att skaka om och visa på alternativ till gängse normer.

Men nu vill jag gå över till roligare grejer. Jag skrev ju att jag ofta är glad också :) Jag har dansat queer salsa! Och lindyhop! Det var nästan en av de läskigaste aktiviterna som jag kunde tänka mig under Pride, så därför var jag tvungen att utmana mig själv och mina rädslor. Det gick otroligt bra. Jag var sämst på dansgolvet, men fick dansa med flera roliga människor. Hjärtat smälte nästan när en fin äldre herre kom fram och frågade "får jag lov?". Har inte skrattat så mycket på länge som i den dansen.

Och så var jag på seminarium med Friends som presenterade en rapport om hur skolor arbetar med frågor om genus och sexualitet. Mycket intressant om heteronormativitet och framgångsfaktorer om man vill motverka negativa normer. Blev också helt övertygad om att jag fått världens bästa jobb som projektutvecklare på Friends...

Men nu bär det av till nya seminarier.