Idag gick jag på seminarium för att ladda mig med argument för att islam och homofobi inte hör ihop. Tyvärr lyckades inte SENSUS göra det med sitt seminarium under Stockholm Pride. Istället fick jag och de andra åhörarna bara förklarat för oss ATT islam inte accepterar homosexualitet - något HUR eller VARFÖR fanns inte heller med.
Inte undra på att vi i publiken blev provocerade. Vid provokation aktiveras ofta vi-och-dom-tänkandet. Tråkigt bara att seminariet just ledde till ett "vi hbt-personer" mot ett "ni muslimer", vilket inte minst märktes i kommentarer och frågor från publiken. Frågorna till föreläsaren blev mycket av typen "Vad tycker NI?", som om föreläsaren var representant för alla muslimer.
Tråkigt att vi som i någon mån tillhör diskriminerade grupper inte kan mötas i gemensam kamp mot diskrimineringen. Och tråkigt att vi inte är bättre på att ifrågasätta vem vi exkluderar när vi inte kan mötas och faller tillbaka på en trygg gruppidentitet - vad får den homosexuella muslimen för plats?
Jag hoppas att SENSUS ordnar fler seminarier framöver, med olika föreläsare som har olika perspektiv på frågor om genus och sexualitet inom islam. Och att seminarierna har fokus på problem med generaliseringar och stereotypiseringar. Så kan vi bryta fördomar och bygga broar - något som jag t ex tycker att Pridefestivaler ska handla om.
För att ge rättvisa (min rättvisa förstås...) åt seminariet vill jag ändå ha sagt att det var häftigt att få lyssna på en muslimsk feminist.
måndag, juli 30, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar